Tillsammans med Vänninorna och Kung Carl köpte jag tre andra pocketböcker i Malmö förra månaden. En total kontrast till Kicki Normans lättsmälta tjejroman är Gräset sjunger av nobelprisvinnaren Doris Lessing, och jag har velat läsa den länge.
Att förstå att Gräset sjunger är skriven 1950 är svårt. Handlingen är, tyvärr, aktuell än i dag och jag lever mig in i den afrikanska miljön så mycket att jag nästintill känner hur solen steker och cikadorna väsnas. Boken är skriven i långa kapitel utan tillstymmelse till styckesindelning, så tids krävs för att inte behöva avbryta mitt i. Situationen som makarna Turner befinner sig i ute på den afrikanska lantbygden är hård och påfrestande, och det hela eskalerar långsamt till en ohållbar situation både fysiskt och psykiskt. Slutet är lika förvirrat som Marys mentala hälsa, och närmar sig som ett mullrande godståg mot det oundvikliga.
+++++
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar