När jag var liten hade vi två
laminofåtöljer med den klassiska fårskinnsklädseln på landet, och jag älskade dom. Jag brukade ställa dom mittemot varandra och lägga mig i mitten och sova. Tyvärr lever dom inte längre, men en dag när jag blir stor ska jag ha en egen Lamino. Pappan till Lamino är Yngve Ekström, och han är även pappa till
vackra Arka från 1955. Som jag och Z konstaterade igår när vi pratade inredning;
det är något speciellt med stolar och lampor.
3 kommentarer:
Lamino har jag bara obehagliga IT-datorsals-minnen av men Arka är jättefin! :)
Jag går hos en psykologtant ibland, hon sitter i en svindyr lamino och ser sådär psykologförstående ut. Bredvid henne står en till, precis lika dyr, såndär stol men jag får sitta i en skruttig tygsoffa. DET är psykande. :P
haha karin, det kommer jag inte ens ihåg! jag screenade säkert bort det omedvetet för att inte förstöra mina fina minnen :)
och zandra, en sån liten räpa till shrink du har.. så får man ju inte göra! :)
Skicka en kommentar