Den börjar så bra och starkt att jag tappar all uppfattning om vad som händer runt om mig på bussen. 20 minuter som i vanliga fall känns långa, förvandlas till 2, och när jag går av bussen kan jag inte släppa känslan av kärlek och tragik.Det är nästan så att jag är rädd för att den inte ska fortsätta lika bra som den börjar. Men jag har fel. Jag läser på lunchen, på fikan och på bussen hem. Kan inte släcka lampan för kvällen innan jag läst ut den, och när den är slut har alla bitar fallit på plats och alla livsöden kopplats samman.
+++++
4 kommentarer:
Jag älskar Johanna Nilsson. Fick just den där boken i julklapp förra året men har inte hunnit läsa den än. Nu blev jag grymt sugen.
jag fick också ett starkt behov av att besöka bokhandeln imorgon!
Instämmer med tidigare inlägg. Jag har dåligt samvete över hur lite jag läst de senaste.... åren! Jag som brukade mala och mala. Kanske det är denna som ska få mig back on track.
Johanna: läs den på jullovet!
lejnox: gör't, det är så kul när man väl är inne i en läs-våg!
zandra: du har ju ändå lite förmildrande omständigheter ;) hoppas du hittar tillbaks! <3
Skicka en kommentar